Dag 26 - Mina rädslor

Jag är fan rädd för spindlar, och ormar! Det är opålitliga djur. Spindlar rör sig så jävla snabbt och ormar, deras äcklgia rörelse när dom slingrar sig fram, och att dom är så starka i kroppen att dom kan "ställa" sig upp. Äckligt!! Kan bero på att jag trampade på en huggorm när jag va liten.. och spindlar, ja det har nog mamma smittat av sig med. För pappa är inte rädd för nåt.

Jag är också sjukt mörkrädd.. Kanske konstigt eftersom jag är uppväxt i skogen.. Men det är liksom inte skogen jag är rädd för. Jag vet inte vad det är. Rädd för det jag inte ser. Har väl kanske en gnutta av kontrollbehov förmodligen. När jag va yngre (eller okej när jag bodde hemma..) brukade jag springa in från bilen/moppen till huset när jag kom hem själv på natten. vet inte riktigt varför. Men mamma och pappa brukade säga att jag lätt hade världsrekord på 60 meter i mörker..
Jag vet att det inte direkt finns nåt att va rädd för ute på Allandal.. och pappa har alltid sagt att mörkret är din bästa vän, det du inte ser, ser inte dig. BULLSHIT säger jag! Om jag går på våran upplysta grusgång och det står någon utanför ljuskällorna, så ser den fan mig, men jag ser lätt inte den! :P
Min mörkrädlsa har dock blivit lite bättre. Jag har ju dock en ful ovana, jag måste kolla under sängen innan jag sover. Iaf om jag sover själv. vet inte varför för jag hade ju dött om det va nån där under liksom. haha.

Detta kan bero på att min pappa och yvve alltid har älskat att skrämma oss barn genom alla år. Roine med för den delen. Pappa brukade stänga av all el i hela huset när jag hade kompisar som sov över och har bland annat hängt en docka i ett hängnings rep och kastat ut från våningen ovanför när vi satt i köket. haha.
yvve älskade spökkvällarba på allandal, som gick ut på att pappa freddy och roine typ klädde ut sig och jagade oss andra i allandals skogar. lappkåtan va pass.
Roine skrämde oss även när vi brukade sova över i en gammal sommarstuga som står i skogen på allandal, drog grejer på taket och klädde ut sig till han i "staden som fruktade solnedgången" och bankade på rutan. Detta resulterade i att en av mina kompisar som va där började grina och fick ringa sin mamma som hämtade henne, klockan 4(!!) på morgonen.



haha ja det va väl mina största rädslor. Eller jag är fan rädd för cancer också, och allt man inte kan göra något åt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0